Social kompetens i förskolan – små möten som bygger viktiga färdigheter

Att kunna samspela med andra, uttrycka sina behov, lyssna, samarbeta och hantera konflikter är färdigheter som utvecklas successivt under barndomen. Förskolan är en viktig arena för denna utveckling. Här möter barn varje dag situationer där de behöver förhålla sig till både egna och andras känslor, önskemål och perspektiv.

Social kompetens är samtidigt inget enhetligt begrepp. Det rymmer flera förmågor som samverkar – exempelvis kommunikation, empati, samarbete, känsloreglering och problemlösning. Barn utvecklar dessa förmågor genom erfarenheter och återkommande samspel med både barn och vuxna.

Forskning om tidig utveckling visar också betydelsen av responsiva relationer där vuxna uppmärksammar barnets signaler och svarar på dem. Sådana ömsesidiga interaktioner bidrar bland annat till utvecklingen av kommunikation och sociala färdigheter.

Vardagen är full av möjligheter

Arbetet med social kompetens behöver inte alltid ske genom särskilda aktiviteter. Tvärtom erbjuder den vanliga förskoledagen mängder av naturliga tillfällen till socialt lärande.

När två barn vill ha samma leksak uppstår en möjlighet att träna turtagning och konflikthantering. När ett barn blir ledset kan andra barn få hjälp att uppmärksamma och förstå känslor. Vid måltiden, i leken eller under en övergång mellan aktiviteter kan barn öva på att lyssna, vänta, kommunicera och samarbeta.

Det innebär att socialt lärande kan integreras i det som redan händer. Pedagogens uppgift blir då bland annat att upptäcka dessa situationer och använda dem på ett medvetet sätt.

Pedagogen som förebild och vägledare

Barn lär sig inte enbart genom instruktioner. De observerar också hur vuxna kommunicerar, hanterar meningsskiljaktigheter och bemöter andra.

Pedagogens eget förhållningssätt får därför stor betydelse. Att lyssna aktivt, sätta ord på känslor, visa respekt och modellera konstruktiva sätt att lösa problem kan ge barn konkreta exempel på socialt samspel.

En viktig del är också att vägleda utan att alltid ta över. När en konflikt uppstår kan den snabbaste lösningen vara att den vuxne avgör vem som får göra vad. Men ibland finns större pedagogiskt värde i att hjälpa barnen att själva sätta ord på situationen:

Vad hände? Hur tror du att den andra känner? Vad skulle ni kunna göra nu?

På så sätt kan vardagens svårigheter bli tillfällen att öva problemlösning, perspektivtagande och kommunikation.

Lek som social träningsarena

Leken har en särskild betydelse eftersom många sociala färdigheter aktualiseras samtidigt. Barn behöver tolka signaler, förhandla om roller, anpassa sig till andra och hantera situationer när leken inte utvecklas som de själva önskar.

Pedagogen kan stödja detta genom exempelvis samarbetslekar, rollspel, känslokort och sociala berättelser. Men lika viktigt är att vara närvarande i den fria leken och uppmärksamma när barn behöver stöd för att komma in i, förstå eller utveckla samspelet.

Social kompetens ser olika ut

Ett främjande arbete behöver också utgå från att barn har olika förutsättningar och befinner sig på olika platser i sin utveckling. Förskolans läroplan anger inte fastställda nivåer för vad enskilda barn ska ha uppnått vid en viss ålder. Kunskap om barnets utveckling ska i stället användas som underlag för att utveckla verksamheten.

Det gör det viktigt att undvika en alltför snäv bild av det ”socialt kompetenta barnet”. Ett barn kan behöva mycket stöd i stora grupper men fungera väl tillsammans med en kamrat. Ett annat kan kommunicera tydligt men behöva hjälp med att hantera frustration eller förstå andras perspektiv.

Ett arbete som pågår varje dag

Att främja social kompetens handlar därför mindre om enstaka insatser och mer om ett medvetet förhållningssätt i vardagen. Det handlar om hur miljön utformas, hur vuxna agerar som förebilder och hur lek, konflikter, samtal och rutinsituationer används pedagogiskt.

När pedagoger ser de små vardagliga mötena som möjligheter till lärande skapas också fler tillfällen för barn att öva. Det är genom många sådana erfarenheter – tillsammans med andra – som sociala färdigheter successivt kan utvecklas.

Referens: Center on the Developing Child at Harvard University. Serve and Return: Back-and-Forth Exchanges. Harvard University.