Självkänsla i förskolan – hur känslan av eget värde utvecklas

Självkänsla utvecklas gradvis och har betydelse för hur ett barn värderar sig självt, förhåller sig till andra och möter olika erfarenheter i vardagen. Under de tidiga barndomsåren utvecklas viktiga delar av barnets självkänsla i samspel med människor och miljöer runt omkring.

Förskolan blir därför en betydelsefull arena. Här möter barnet vuxna och andra barn, blir en del av en grupp, provar nya saker, hamnar i konflikter, lyckas, misslyckas och får återkoppling från sin omgivning. Alla dessa erfarenheter kan på olika sätt bidra till barnets växande känsla av eget värde.

Självkänsla handlar om det egna värdet

Självkänsla kan beskrivas som den grundläggande upplevelsen och värderingen av den egna personen. För ett barn utvecklas denna förståelse successivt: Är jag accepterad? Är mina känslor och tankar betydelsefulla? Har jag en plats tillsammans med andra?

En trygg självkänsla innebär att barnet har en grundläggande känsla av eget värde som kan finnas kvar även när barnet känner osäkerhet, blir ledset över ett misslyckande eller jämför sig med andra. Denna grundläggande trygghet kan hjälpa barnet att hantera motgångar, uttrycka behov, utveckla relationer och våga möta nya situationer.

Självkänslan utvecklas i relation till andra

Små barn utvecklar förståelsen av sitt eget värde genom samspelet med människor omkring dem. Vuxnas respons blir en del av de erfarenheter barnet får av sig självt och sin betydelse för andra.

Ett barn som återkommande möts med intresse och lyhördhet får erfarenheter av att de egna tankarna och känslorna har betydelse. När vuxna tar barnets perspektiv på allvar skapas också möjligheter för barnet att utveckla förståelse för sina egna upplevelser.

Det kan ske i mycket vardagliga situationer. Ett barn berättar ivrigt om något som hänt. Ett annat blir frustrerat när ett bygge rasar. Ett tredje står vid sidan av leken och försöker hitta en väg in. Hur den vuxne möter dessa ögonblick kan påverka barnets erfarenhet av att vara sett, accepterat och betydelsefullt.

Bekräftelse behöver vara konkret

Att stärka självkänslan förknippas ibland med beröm. Bekräftelse kan samtidigt vara betydligt bredare än positiva omdömen.

Den vuxne kan visa intresse, lyssna, sätta ord på det barnet upplever och uppmärksamma barnets handlingar. Kommentarer som ”Jag ser att du blev besviken när det inte blev som du tänkte” eller ”Du försökte flera gånger och hittade till slut ett annat sätt” hjälper barnet att förstå både sina känslor och sitt agerande.

Sådan återkoppling kan hjälpa barnet att förstå sina egna känslor, handlingar och erfarenheter och bidra till en tryggare känsla av eget värde.

Det blir också värdefullt att barnet får känna uppskattning i vardagliga stunder där ingen särskild prestation står i centrum. Att bli lyssnad på, välkomnad och inkluderad kan i sig förmedla att barnet har en självklar plats i gemenskapen.

Delaktighet ger erfarenheter av betydelse

Självkänslan kan också påverkas av barnets möjlighet att vara delaktigt. När barnet får uttrycka önskemål, komma med idéer och bidra till gemensamma aktiviteter skapas konkreta erfarenheter av att den egna rösten spelar roll.

I förskolan finns många sådana möjligheter. Barnet kan få göra val, hjälpa till med en uppgift, föreslå hur en aktivitet ska genomföras eller bidra med något till gruppen.

Även små situationer kan bli betydelsefulla. Ett barn som får hjälpa till att duka, visa ett annat barn hur något fungerar eller komma med ett förslag i samlingen får uppleva sig självt som

någon som kan bidra och har en betydelsefull plats i gruppen.

Motgångar är en del av utvecklingen

Självkänslan utvecklas också i mötet med sådant som är svårt. Att förlora en lek, göra fel, hamna i konflikt eller upptäcka att någon annan klarar något bättre är naturliga delar av barndomen.

Den vuxnes uppgift blir då att hjälpa barnet att hantera upplevelsen och förstå sina känslor. Ett barn kan få vara besviket och samtidigt få stöd att gå vidare. Det kan behöva hjälp att hitta en ny strategi, reparera en relation eller försöka igen.

När barnet får möta hanterbara svårigheter tillsammans med trygga vuxna kan erfarenheten successivt bli: Jag kan ha det svårt, göra misstag och fortfarande känna att jag har ett värde.

När barn börjar värdera sig själva negativt

Barn uttrycker osäkerhet på många olika sätt. Vissa söker mycket bekräftelse, andra undviker situationer där de riskerar att misslyckas. Någon kan snabbt ge upp, medan ett annat barn reagerar starkt på korrigering eller uttrycker sig negativt om sig självt.

Enstaka reaktioner ger begränsad information om barnets självkänsla. Det är därför värdefullt att uppmärksamma återkommande mönster och fundera över vilka situationer som tycks påverka barnet.

Personalen kan exempelvis reflektera över hur barnet reagerar vid motgångar, hur det talar om sig självt, vilken plats det tar i gruppen och i vilka sammanhang det verkar känna trygghet.

På så sätt kan observationen bli utgångspunkt för ett mer individuellt och medvetet stöd.

Självkänsla stärks i vardagen

Arbetet med självkänsla finns i relationerna och i de många små situationer som tillsammans formar barnets dagar i förskolan.

När personalen skapar trygga relationer, visar genuint intresse, ger utrymme för delaktighet, hjälper barn att förstå sina känslor och stöttar dem genom motgångar skapas erfarenheter som kan bidra till en tryggare känsla av eget värde.

Det gör också den vuxnes eget förhållningssätt betydelsefullt. I mötet med barnet kan en central reflektionsfråga vara:

Vad får barnet möjlighet att uppleva om sitt eget värde genom mitt bemötande i den här

situationen?

Referens: Thompson, R. A. (2015). The development of virtue: A perspective from developmental psychology. In N. E. Snow (Ed.), Cultivating Virtue. Oxford University Press.