Samsyn och likvärdighet – vägar till högre kvalitet i förskolan

En viktig fråga i förskolans kvalitetsarbete är hur vi skapar en verksamhet där barn får likvärdiga förutsättningar, samtidigt som undervisning, miljöer och arbetssätt kan anpassas efter olika behov. Läroplanen ger en tydlig riktning för uppdraget, men i vardagen behöver arbetslaget tillsammans omsätta målen till konkreta arbetssätt. Här blir samsyn en viktig del av kvalitetsarbetet.

Likvärdighet innebär inte att alla barn ska mötas på exakt samma sätt. Barn har olika erfarenheter, behov och förutsättningar, och en tillgänglig förskola behöver kunna möta denna variation. Kvalitet handlar därför både om vad verksamheten erbjuder och om hur väl miljöer, undervisning och bemötande faktiskt fungerar för de barn som befinner sig där.

Samsyn blir betydelsefull eftersom kvalitet skapas i många små situationer under dagen. Hur genomför vi övergångar? Hur använder vi förskolans olika rum? Hur organiserar vi undervisningen? Hur möter vi barn som behöver mer stöd för att kunna delta? När pedagoger har olika uppfattningar om sådana frågor kan barn möta olika förväntningar och förutsättningar beroende på vem som arbetar eller vilken avdelning de befinner sig på.

En gemensam riktning kan däremot skapa större tydlighet och kontinuitet. När arbetslaget tillsammans undersöker vad man vill uppnå och hur detta ska märkas i praktiken blir det också lättare att upptäcka skillnaden mellan intention och resultat. Samsyn handlar då inte om att alla alltid måste göra likadant, utan om att det finns en gemensam förståelse för varför man arbetar på ett visst sätt och vilken kvalitet man vill skapa för barnen.

Det perspektivet kan även sträcka sig utanför det enskilda arbetslaget. Om olika avdelningar eller förskolor inom samma enhet har gemensamma mål men helt olika tolkningar av vad de innebär i praktiken kan kvaliteten variera. Gemensam reflektion kring exempelvis lärmiljöer, temaarbete och rutinsituationer kan därför bidra till en tydligare röd tråd genom verksamheten.

Nästa fråga blir hur vi vet om det vi gör faktiskt leder till högre kvalitet. Här behöver kvalitetsarbetet gå längre än formuleringar som ”vi ska skapa trygghet” eller ”alla barn ska vara delaktiga”. För att kunna följa utvecklingen behöver arbetslaget fundera över vad målen innebär konkret: Vad ska vi kunna observera när vi har lyckats? Vad ska ha förändrats för barnen?

Mätbara kvalitetsmål behöver inte innebära att allt av värde ska reduceras till siffror. Det handlar snarare om att göra kvalitet möjlig att undersöka. Om målet exempelvis är ökad delaktighet kan arbetslaget observera vilka barn som kommer till tals, vilka som deltar i aktiviteter och om lärmiljön ger olika barn faktiska möjligheter att påverka och vara aktiva.

På så sätt blir samsyn, likvärdighet och uppföljning delar av samma process. Arbetslaget skapar en gemensam bild av vilken kvalitet man eftersträvar, omsätter den i vardagens praktik och undersöker sedan om arbetssätten verkligen ger önskad effekt.

Systematiskt kvalitetsarbete blir då mer än dokumentation och uppföljning. Det blir ett sätt att kontinuerligt ställa den kanske viktigaste frågan: Ger vår verksamhet alla barn de förutsättningar vi vill att den ska ge – och hur vet vi det?

Referens: Skolverket. (2025). Läroplan för förskolan – Lpfö 18 reviderad 2025. Skolverket.