Att stärka det som fungerar – ett hälsofrämjande förhållningssätt inom SoL och LSS

Inom verksamheter enligt SoL och LSS möter vi människor med olika livserfarenheter, behov och förutsättningar. Uppdraget handlar inte bara om att ge stöd i det som är svårt – utan också om att skapa förutsättningar för trygghet, delaktighet och livskvalitet i vardagen.

Här blir det hälsofrämjande och salutogena förhållningssättet centralt. Det innebär att vi inte enbart fokuserar på problem, begränsningar eller svårigheter – utan också på det som fungerar, det som skapar mening och det som stärker individens egna resurser.

Hälsa – mer än frånvaro av svårigheter

Hälsa är inte ett statiskt tillstånd. För många personer inom SoL och LSS handlar hälsa inte om att vara fri från utmaningar, utan om att uppleva sammanhang, trygghet och meningsfullhet i vardagen.

Det kan vara små saker – att få vara delaktig i beslut, känna igen rutiner, få stöd att uttrycka sina behov eller bli bemött med respekt och förståelse. När vi breddar vår syn på hälsa skapas också fler möjligheter att bidra till den.

Det salutogena perspektivet i praktiken

Det salutogena perspektivet handlar om att ställa frågan: Vad är det som gör att människor mår bra – trots olika utmaningar?

I praktiken innebär det att:

• Uppmärksamma och stärka det som fungerar

• Skapa begriplighet i vardagen

• Öka känslan av hanterbarhet

• Bidra till meningsfulla sammanhang
  

När individen förstår vad som händer, känner att situationen är hanterbar och upplever mening i vardagen, stärks känslan av sammanhang – vilket är centralt för välbefinnande och trygghet.

Relationens betydelse i stöd- och omsorgsarbetet

Relationen mellan personal och brukare är en av de viktigaste faktorerna i det hälsofrämjande arbetet. Det är i mötet – i samtalet, i bemötandet och i det vardagliga samspelet – som förutsättningar för trygghet och tillit skapas.

Ett respektfullt och närvarande bemötande kan göra stor skillnad. Att bli lyssnad på, sedd och tagen på allvar stärker individens upplevelse av värde och delaktighet.

Det handlar inte alltid om att göra mer – utan om hur vi gör det vi redan gör.

Kommunikation som verktyg

Hur vi kommunicerar påverkar i hög grad hur individen upplever sin situation. Genom att ställa öppna frågor, bekräfta känslor och visa nyfikenhet kan vi bidra till att stärka individens egen röst.

Motivationsfrämjande samtal är ett exempel på ett förhållningssätt där fokus ligger på att stödja individens egna drivkrafter, snarare än att styra eller övertyga. Det skapar bättre förutsättningar för delaktighet och engagemang.

Samsyn i arbetsgruppen

För att ett hälsofrämjande arbetssätt ska fungera i praktiken krävs också en gemensam förståelse i arbetsgruppen. När personal har olika syn på vad hälsa innebär eller hur stödet ska utformas, kan det skapa otydlighet och ojämn kvalitet i verksamheten.

Samsyn handlar inte om att alla ska göra exakt likadant – utan om att dela grundläggande värderingar och förhållningssätt i mötet med individen.

Små handlingar – stor betydelse

Ett hälsofrämjande arbetssätt behöver inte vara avancerat. Ofta handlar det om små, medvetna handlingar i vardagen:

• Att ge tid för samtal

• Att uppmuntra delaktighet

• Att skapa struktur och förutsägbarhet

• Att se individens styrkor och resurser
  

Dessa insatser kan tillsammans bidra till en ökad känsla av sammanhang, trygghet och livskvalitet.

Avslutande reflektion

Att arbeta hälsofrämjande inom SoL och LSS handlar inte om att förändra hela verksamheten – utan om att fördjupa vårt sätt att möta människor.

När vi riktar blicken mot det som fungerar, stärker individens delaktighet och bygger relationer präglade av tillit och respekt, skapar vi ett stöd som inte bara hjälper – utan också stärker.

I slutändan handlar det om att bidra till ett liv som känns meningsfullt, begripligt och så självständigt som möjligt – utifrån varje individs förutsättningar.

Relevant kurs: Hälsofrämjande och salutogent förhållningssätt Referens: Eriksson, M. (2025). Salutogenesis in the Context of Health Care. Springer