Självskadebeteende

Att skada sig själv är ofta ett sätt att försöka hantera svåra  känslor vilket förekommer i större utsträckning hos personer med  funktionsnedsättning än man kan tro. Individer med NPF kan exempelvis uppleva världen på ett intensivare sätt än normalt och då kan självskada ge en form av  lindring. För individer med andra kognitiva eller intellektuella funktionsnedsättningar kan det också vara ett sätt att uttrycka  frustration eller nöd när den verbala kommunikationen inte räcker till.

 

Det finns olika varianter och former av självskadebeteende och fenomenet kan ta sig i uttryck på varierande sätt, dessutom kan självskada vara antingen en medveten eller omedveten handling. Det är viktigt att som personal se och uppfatta kännetecken, riskfaktorer och veta hur man kan behandla och finnas till stöd. 

 

Detta är ett känsligt och svårarbetat område där rätt bemötande kan vara avgörande.  Kursen låter dig som deltagare få grundläggande kunskaper och perspektiv på självskadebeteende och hur vi kan bemöta och hantera den på så bra sätt som möjligt.

Innehåll

 

• Vad är självskadebeteende?

• Känslomässig kris och obalans

• Varför är det särskilt vanligt hos personer med NPF eller IF?

• Stereotypt, repetitivt och copingorienterat självskadebeteende

• Kartläggning och utredning

• Utlösande faktorer

• Hur bemöta och samtala kring självskada?

• Vad kan man göra?

• Empatiskt förhållningssätt

• Förändringsstrategier

​

Längd

Halvdagsutbildning, kl. 09.00–12.00 eller 13.00–16.00.

 

Målgrupp

Personal inom LSS-verksamhet eller andra som kommer i kontakt med självskadebeteende
 

Undervisningsform