Struktur för självreflektion – en nyckel i det KBT-inspirerade förhållningssättet

Inom vård, omsorg och funktionsstöd står vi dagligen i nära kontakt med andra människors livsresor – ofta i utsatta eller sköra situationer. Det kräver både närvaro och professionalitet. Men för att kunna vara en trygg och stabil resurs för andra, behöver vi också förstå vad som händer inom oss själva i mötet.

Här kan ett KBT-inspirerat förhållningssätt erbjuda mer än bara stöd till brukaren – det ger oss även en struktur för egen självreflektion.

Vad är självreflektion – och varför är det viktigt?

Självreflektion handlar om att stanna upp, observera och medvetet utforska sina egna tankar, känslor och handlingar. Det låter enkelt – men i en vardag präglad av högt tempo, snabba beslut och emotionellt laddade situationer kan det vara lätt att köra på i “autopilot”.

Genom att reflektera strukturerat kan vi:

• Förstå varför vi reagerar som vi gör

• Se sambandet mellan våra tankar och beteenden

• Utforska alternativa sätt att agera i utmanande situationer

• Bli mer förutseende, trygg och tydlig i vår yrkesroll

  
  

Reflektions stöd från KBT

I KBT arbetar man med modellen "tanke-känsla-beteende" – en enkel men kraftfull struktur som också fungerar som stöd för egenreflektion:

1. Situation: Vad hände?

2. Tanke: Vad tänkte jag i stunden?

3. Känsla: Vad kände jag?

4. Beteende: Vad gjorde jag – och varför?

5. Konsekvens: Hur blev utfallet – för mig och för brukaren?

6. Alternativ: Vad hade jag kunnat göra annorlunda?
   

Att använda den här modellen som en daglig eller veckovis reflektion – på egen hand eller i handledning/team – kan hjälpa oss att förfina vår yrkesroll och bli mer medvetna om våra mönster.

När vi förstår oss själva, möter vi andra bättre

Reflektion handlar inte om att vara självkritisk – utan om att vara självmedveten. Det gör det lättare att agera med empati utan att bli överväldigad, att sätta gränser utan att kännas kall, och att bemöta utmanande beteenden med lugn snarare än frustration.

Inom LSS och socialpsykiatri, där relationer ofta är långsiktiga och förtroende bärande, kan just denna inre tydlighet bli en avgörande resurs – både för brukaren och för dig som yrkesperson.

En vana som gör skillnad

Att skapa utrymme för självreflektion behöver inte ta mycket tid. Det kan handla om fem minuter efter ett svårt samtal, en gemensam reflektionsrutin, eller en enkel anteckningsstruktur som individen eller gruppen får återkomma till.

Det viktiga är att det blir en återkommande vana – inte något vi bara gör när något gått fel.

När vi reflekterar med struktur, växer vi medvetet in i vår roll – och gör oss själva mer rustade att hantera både vardagens möjligheter och dess utmaningar.

Relevant kurs: KBT-inspirerat förhållningsätt Referens: Livheim, F. (2014). ACT helt enkelt – en introduktion till Acceptance and Commitment Therapy. Natur & Kultur.